money, money, money
Något jag tänker på mycket är det här med pengar. Det finns ju uppenbarligen någon som har sagt att "pengar gör en inte lycklig", och jag håller faktiskt inte med.
Jag menar inte att bara för att man har pengar är man automatiskt lycklig, inte alls, men jag tycker man blir alltför begränsad i sitt liv utan pengar, och därför ser jag absolut pengar som en del av ett lyckligt liv. Alla tycker säkert inte så som jag gör, men som den personen jag är, så mår jag inte bra, och blir lycklig av att inte kunna slappna av när det gäller pengar och att jag alltid känner att det finns massor med saker (behöver inte vara särskilt dyra saker) som jag vill ha, men känner att jag inte har råd med.
Jag är en sån tjej (som de flesta andra) som älskar kläder, skor, väskor, smink. Även att kunna resa känns viktigt för mig. Att kunna hålla på med det jag brinner för, som är fotografi. Och att bo fint, inredning, det är också något jag tycker är viktigt. Bara att känna att jag kan åka och hälsa på min familj och de vänner som finns kvar i min hemstad, utan att planera och spara länge liksom. Allt det här kostar pengar. Pengar som jag, som arbetslös, inte har helt enkelt. Att känna att man är så begränsad i sitt eget liv känns förjävligt rent ut sagt. Alltså jag tror ni förstår, alla vill vi väl kunna resa nån gång ibland och köpa den där snygga klänningen man spanat på? Jag menar inte att jag inte kan vara lycklig om jag inte är rik eller så, men att ha någon slags ekonomisk frihet tycker jag är viktigt.
Jag tycker alltså inte att man blir lycklig av pengarna i sig, utan vad man kan göra med dem.
Jag vill bara klargöra också att jag menar inte att jag bara vill "ha" pengar, att jag tycker att jag borde få pengar på ett eller annat sätt. Nej, visst det vore väl underbart att vinna en massa pengar, eller ens lite pengar. Men det är klart att jag vill jobba för det, jag menar inte att jag ska gå hemma och tycker att jag borde få en massa pengar för det. Klart man ska jobba för sina pengar.
Ja, jag är arbetslös. Ja, jag tog studenten för ett år sen nu, och har inte jobbat sen dess, men har ni inte suttit i min situation så vet ni ingenting om den. Jag blir riktigt frustrerad på folk (tjejer framförallt, som alltid när det gäller skitsnack) som snackar så jääävla mycket skit om folk dom inte vet någonting om.
Tror ingen som inte har vart i den här situationen förstår hur mycket det tär på en som person. Det faktum att jag på det bor i en stad, som jag har lärt mig hata de senaste månaderna, haha, där jag inte har några vänner, någon att bara ta en fika med eller prata med när jag har en dålig dag. Jag har såklart min sambo men det funkar ju inte riktigt så i längden. Att jag har 30 mil till närmsta axel att gråta på om något går fel, gör att jag känner mig ensam, hjälplös. Aa ni vet. Det hjälper inte direkt att jag som grädde på moset inte kan göra saker jag vill, inte kan få ens ett jävla skitjobb liksom. Fattar ni hur värdelös man känner sig eller? Nä tror inte det faktiskt..
Kommer säkert radera det här inlägget snart men kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite. Creds till den som orkade läsa igenom mitt babbel, haha.
Vad tycker ni, blir man lycklig av pengar?
Jag menar inte att bara för att man har pengar är man automatiskt lycklig, inte alls, men jag tycker man blir alltför begränsad i sitt liv utan pengar, och därför ser jag absolut pengar som en del av ett lyckligt liv. Alla tycker säkert inte så som jag gör, men som den personen jag är, så mår jag inte bra, och blir lycklig av att inte kunna slappna av när det gäller pengar och att jag alltid känner att det finns massor med saker (behöver inte vara särskilt dyra saker) som jag vill ha, men känner att jag inte har råd med.
Jag är en sån tjej (som de flesta andra) som älskar kläder, skor, väskor, smink. Även att kunna resa känns viktigt för mig. Att kunna hålla på med det jag brinner för, som är fotografi. Och att bo fint, inredning, det är också något jag tycker är viktigt. Bara att känna att jag kan åka och hälsa på min familj och de vänner som finns kvar i min hemstad, utan att planera och spara länge liksom. Allt det här kostar pengar. Pengar som jag, som arbetslös, inte har helt enkelt. Att känna att man är så begränsad i sitt eget liv känns förjävligt rent ut sagt. Alltså jag tror ni förstår, alla vill vi väl kunna resa nån gång ibland och köpa den där snygga klänningen man spanat på? Jag menar inte att jag inte kan vara lycklig om jag inte är rik eller så, men att ha någon slags ekonomisk frihet tycker jag är viktigt.
Jag tycker alltså inte att man blir lycklig av pengarna i sig, utan vad man kan göra med dem.
Jag vill bara klargöra också att jag menar inte att jag bara vill "ha" pengar, att jag tycker att jag borde få pengar på ett eller annat sätt. Nej, visst det vore väl underbart att vinna en massa pengar, eller ens lite pengar. Men det är klart att jag vill jobba för det, jag menar inte att jag ska gå hemma och tycker att jag borde få en massa pengar för det. Klart man ska jobba för sina pengar.
Ja, jag är arbetslös. Ja, jag tog studenten för ett år sen nu, och har inte jobbat sen dess, men har ni inte suttit i min situation så vet ni ingenting om den. Jag blir riktigt frustrerad på folk (tjejer framförallt, som alltid när det gäller skitsnack) som snackar så jääävla mycket skit om folk dom inte vet någonting om.
Tror ingen som inte har vart i den här situationen förstår hur mycket det tär på en som person. Det faktum att jag på det bor i en stad, som jag har lärt mig hata de senaste månaderna, haha, där jag inte har några vänner, någon att bara ta en fika med eller prata med när jag har en dålig dag. Jag har såklart min sambo men det funkar ju inte riktigt så i längden. Att jag har 30 mil till närmsta axel att gråta på om något går fel, gör att jag känner mig ensam, hjälplös. Aa ni vet. Det hjälper inte direkt att jag som grädde på moset inte kan göra saker jag vill, inte kan få ens ett jävla skitjobb liksom. Fattar ni hur värdelös man känner sig eller? Nä tror inte det faktiskt..
Kommer säkert radera det här inlägget snart men kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite. Creds till den som orkade läsa igenom mitt babbel, haha.
Vad tycker ni, blir man lycklig av pengar?
Kommentarer
Postat av: malin
Jag håller verkligen med dig.
Men jag tror dock att det är extra positivt om man en gång har haft lite pengar och sen får lite pengar att röra sig med. Att veta hur det inte är att ha pengar tror jag gör att man faktiskt kan bli lyckligare med pengar.
Som du säger, det är så jävla begränsat att inte kunna göra minsta lilla grej som man känner för. Jag tycker också att man är ganska utsatt, utan pengar. Det finns liksom ingen säkerhet alls.
Trackback
